Minnen
Vi ligger i mattes säng och myser. Ja, jag sover lite emellanåt men det gör inget. Vi pratar minnen matte och jag. Tänk så mycket vi har gjort tillsammans. En del minnen är lite pinsamma. Som när jag var liten och trodde att igelkotten skulle ta mina leksaker så jag samlade in dem och bar upp dem på altanen. En gång har jag frusit. Då var vi på hajk på vintern och sov i tält. Jag fick ha täcke på mig, fy vad det var kallt! Täcke, ja. Jag är nog Limhamns enda scouthund förresten med scoutskjorta och allt. Egentligen var det ju som ett täcke men den var blå och hade vit näsduk med sölja och på täcket stod det "alltid redo". Ja, åsså när Siv var liten, då knuffade jag ner henne i havet. Det var inte snällt - men det såg kul ut! På Limhamnsfältet var det alltid kul. Där var vi många hundar alltid varje dag. När jag var unghund brukade jag fälla de största hundarna. Man sprang bara in under dem, tog tag i ett ben, drog och - boom så föll de omkull. Där kunde man jaga fåglar också. Fast det slutade jag med ganska snabbt. Högarna med halvtorkad tång som fanns där var också kul. Man kunde springa upp på dem och sen rulla sig. Det gillade du inte riktigt matte, jag fattade aldrig riktigt varför. Ett mysigt minne var när vi skulle följa med på ett scoutläger i Bokskogen - kommer du ihåg det? Det var en massa småttingar som skulle vandra och ungdomarna skulle ta hand om allt så vi skulle egentligen bara vara där. Du och jag vandrade från andra hållet och skulle möta dem. Du hade din skogsjacka med den där reflexen från nånstans, de gröna byxorna och mej med. Då mötte vi en familj som frågade om jag "var i tjänst" eller om de fick klappa mig. Ha ha, de trodde nog att vi var från skogsstyrelsen eller nåt. Jag stod alldeles stilla och försökte se myndig ut. Sen slog vi upp tältet bland alla torra mjuka löv och medan alla småbarnen levde rövare så kröp vi in i tältet och vilade. Vi låg där på varsin sovsäck och mumsade på husses överblivna fläskpannkaka. Sååå gott det var! Sen somnade jag på din arm, fast jag alltid brukade vara vaken och hålla koll. Så sov vi båda två ända tills en människovalp öppnade tältet och skrek i högan sky. Så arg du blev då matte..
Nu är jag mest trött, mår lite illa och är törstig hela tiden. Lite vinglig känner jag mig också. Fast det är mysigt att ligga här nära intill och bara mysa. Varför är du ledsen matte? Var inte det. Då blir ju jag också ledsen. Muntra upp Sivan istället, hon verkar inte heller glad. Eller fixa lite fläskpannkaka vetja - det kanske hade varit gott.
